Alfred Nobel föddes i Stockholm 1833. När han var nio år flyttade familjen till S:t Petersburg. Hans far Immanuel var uppfinnare och företagare. Fadern arbetade vid tiden för Alfreds födelse i Ryssland och drev där en mekanisk verkstad. Alfred Nobels älskade mor Andrietta höll ihop familjen som ytterligare bestod av sönerna Ludvig, Robert och Emil.

De fyra bröderna Nobel fick en god och omsorgsfull utbildning i Ryssland. Alla bröderna var tekniskt intresserade och såg inom teknik och företagande sin framtid. Alfred Nobel kunde prata och läsa fem språk när han var 17 år.

Sprängämnen intresserade Alfred Nobel liksom hans far. Alfred började experimentera med det farliga nitroglycerinet för att få det säkrare att hantera. Under 1860-talet tar Alfred Nobel patent på dynamit och tändhatten. Båda dessa produkter gjorde att sprängningar blev säkrare och bättre kontrollerade.

Uppfinningarna omsattes av Alfred Nobel till fabrikation i många länder. Han fick tillbringa åtskillig tid med resor runt om i Europa och även till USA. Några kallade honom Europas rikaste bohem eftersom han inte stannade länge på samma plats.

På 1870-talet bosatte sig Alfred Nobel i Paris som blev hans fasta bostad mellan resorna runt om i världen. Efter konflikter med franska staten flyttade Alfred Nobel till San Remo i Italien. Här inrättade han ett laboratorium för krutexperiment. Han företog provskjutningar med kanoner rakt ut i Medelhavet. Befolkningen i trakten tyckte inte om det så Alfred Nobel började söka efter en plats där man kunde experiementera med krut och provskjuta utan problem. Han fann lösningen i AB Bofors-Gullspång i Karlskoga. Där fanns en fabrik med modern maskinpark som tillverkade kanoner. Alfred Nobel köpte bolaget 1894 och började omedelbart bygga upp ett laboratorium och anställa personal. Under sommartid besökte han sin anläggning i Karlskoga och bodde då på Björkborns herrgård.

1896 avled Alfred Nobel. När hans berömda testamente öppnades visade det sig att han hade förordnat sin 26-årige ingenjör Ragnar Sohlman till testamentsexekutor tillsammans med en affärsbekant, Rudolf Lilljequist. Alfred Nobel hade fått förtroende för de båda och önskade att de tillsammans skulle se till att hans sista vilja blev genomförd. Dessa tog i sin tur hjälp av juristen Carl Lindhagen som var expert på fransk lagstiftning. Tillsammans arbetade de för att genomföra Alfred Nobels sista vilja.

Karlskoga och Björkborn stod i fokus när det skulle fastställas var Alfred Nobel egentligen haft sin bostad. Många komplicerade juridiska förhandlingar skedde. Bodde han i Paris där han hade kvar sin magnifika våning eller bodde han i San Remo där han ägt en stor privatvilla? Till slut enades domstolarna om att han haft bo och hemvist i Karlskoga. Traditionen säger att det berodde på att han där hade sina älskade hästar stallade, tre ryska Orlov-hingstar. Men viktigare var det att han köpt AB Bofors-Gullspång, engagerat sig i bolagets drift och ekonomi, renoverat Björkborns herrgård samt startat ett laboratorium. Han hade långtgående planer för sin etablering i Karlskoga.

I och med att Alfred Nobel ansågs vara bosatt i Karlskoga så behandlades testamentet efter svensk lag och testamentsexekutorerna kunde arbeta vidare för att genomföra testamentets vilja. Skulle testamentet behandlats efter fransk lag skulle det troligen underkänts av formella skäl.

Den unge ingenjören Ragnar Sohlman var mest aktiv i processen att genomföra Alfred Nobel sista vilja. Han stötte på oerhörda problem. Testamentet ifrågasattes för att det var vagt skrivet. De institutioner som Alfred Nobel tänkt sig skulle dela ut prisen var kallsinniga. Endast Stortinget i Norge var positivt från början. Sohlman reste runt i Europa och förhandlade med släktingar, med banker och med domstolar och inte minst med de prisutdelande institutionerna i Sverige. Mot alla odds men med viktigt stöd i Alfred Nobels brorson Emanuel Nobel lyckades det att genomföra testamentet. De första Nobelprisen delades ut 1901.

Ragnar Sohlman blev kvar i Karlskoga i många år som chef för det nyblidade AB Nobelkrut. Senare i livet blev han direktör för Nobelstiftelsen. Han avled 1948.

Läs mer. http://nobelprize.org/alfred_nobel