Året var 1833 när Alfred Bernhard Nobel föddes på Norrlandsgatan i Stockholm. Det var svåra tider för många under den här perioden och familjen Nobel utgjorde inget undantag. Efter Alfred födds består familjen av mamma Andrietta (1803–1886), pappa Immanuel (1801–1872) och hans äldre bröder Ludvig (1831–1888) och Robert (1829–1896).

Redan som barn var Alfred sjuklig, enligt honom själv var han så svag och att han nästan var död när han såg världens ljus. Alfred lider av svag hälsa i hela sitt liv. Det var kallt på Norrlandsgatan och hemmet hölls uppvärmd endast av en plåtkamin och en kakelugn. Trotts detta fanns det en känsla av hopp i hemmet.

På 1830-talet har Immanuel Nobel flyttat utomlands för att smita undan den skuld som han försatt sig i när hans företag år 1833 gått i konkurs. Han finner sig snart i Ryssland, i St. Petersburg. Där har Immanuel många kontakter och bekanta och lyckas snart genom vapentillverkning skapa sig en stor förmögenhet. År 1842 återförenades familjen Nobel i Ryssland och knappt ett år senare föds Alfreds yngre bror Emil Oscar Nobel (1843–1864).

I Ryssland hade Alfred och hans bröder sina formativa år. De undervisades i hemmet av universitetsprofessorer och var redan som unga män duktiga kemister och lärda affärsmän. Alfred Nobel var även mycket intresserad av litteratur, poesi och språk och drömde om att bli författare som tonåring. Det är även av sina professorer som de introduceras för det explosiva ämnet nitroglycerin.

 

Alfred som vetenskapsman

Under den tid som Alfred var yrkesaktiv, och han var det under hela sitt vuxna liv, tog Alfred ut 355 internationella patent. Medan de uppfinningar som vi idag mest förknippar med Nobel är tändhatten och dynamiten var hans tre första patent något mer ödmjuka i sitt genomslag. År 1858 patenterade Alfred Nobel ”en gasometer, en apparat för mätning av vätskor och en ’konstruktion av en barometer eller manometer’” (berättar Kenne Fant i sin biografi om Nobel). Ingen av dessa uppfinningar kom att få något bestående värde.

Ett av sina första viktiga patent ansökte Alfred Nobel om år 1863. Han hade kommit på ett sätt att tillverka nitroglycerin i stora mängder, denna explosiva substans kallar Alfred för sprängolja. Samma år ansöker han även om patent på tändhatten, en detonator för sprängoljan. Tändhatten ansågs av Nobel och flera andra (bland annat Ragnar Sohlman) vara en viktigare uppfinning än den senare, och kanske mer igenkända, dynamiten.

Att arbeta med nitroglycerin, en mycket oförutsägbar substans, är farligt. Många förlorade livet i experiment eller i arbetet med detta sprängämne och Alfred Nobel blev ofta personligt klandrad. I mitten av 1860-talet var stämningen spänd kring vetenskapsmannen och Alfred kände en brådska att uppfinna ett sätt som skulle göra det farliga, men användbara, ämnet säkrare att hantera.

Efter flera års experiment med att blanda nitroglycerin med olika sorters porösa substanser, till exempel kol eller sågspån, hittar Alfred en lösning när han i slutet av år 1866 har bosatt sig i närheten av den tyska staden Krümmel. På hedarna i närheten av floden Elbe kunde man hitta kiselgur. Kiselgur är en form av porös mineral som uppkommit efter miljontals år på sjö- och havsbottnar. Det är en sand som drar åt sig fuktighet väldigt lätt. Alfred som var i sökandet efter ett lämpligt material för att kunna skapa en sprängdeg blandade nitroglycerinet med kiselgur och fick ett önskvärt resultat. Denna deg sprängdes endast med hjälp av tändning från en spränghatt. Den nya uppfinningen kallade Alfred för dynamit, från grekiskans ord för kraft. Dynamiten fick ett otroligt genomslag i större delar av världen. Dynamiten gjorde att man kontrollerat kunde utföra sprängningar och explosioner och kom att bli en definierande uppfinning för den andra hälften av 1800-talet. I Sverige blev dynamiten mycket viktig för den industriella utvecklingen och särskilt för gruvnäringen.

 

De sista åren

Alfred Nobel var en riktig världsmedborgare. Under sitt liv bodde han nästan över hela Europa och en tid även i Nordamerika. Nobel ska ha sagt något i stil med: ”mitt hem är där mitt arbete finns, och mitt arbete finns överallt”. Stora delar av sitt vuxna liv bodde han i Frankrikes huvudstad, Paris. Han trivdes väl där och ansåg nog själv att paris var hans sanna hemstad. På 1890-talet flyttade Alfred Nobel till en stad i norra Italien, nämligen Sanremo.

När år 1893 blir 1894 tar Alfred Nobel över fabriken AB Bofors-Gullspång i Karlskoga, vilken han har köpt för 1 miljon svenska kronor. I köpet får han även ta över disponentbostaden Björkborns herrgård. Hemmet totalrenoveras till högsta moderna levnadsstandard för tiden. Herrgården blir Alfreds sommarhem, eftersom han vid den här tiden är sjukligare än någonsin och de hårda kalla vintrarna är för mycket för hans lungor.

Den 10e december år 1866 dog Alfred Nobel av ett slaganfall i sitt hem i Sanremo. I hans testamente uppdagades en dröm om fem priser som ska tilldelas den i världen som genom sitt arbete gjort den främsta förbättringen för mänskligheten. Dessa priser i kemi, fysik, medicin eller fysiologi, litteratur och fred är de som vi idag känner igen som Nobelprisen. Alfreds hem i Karlskoga blev mycket viktigt för deras instiftande.

 

Text och research: Emilia Bergström